Jag forskar.
Jag är forskare.
På dagarna letar jag alltså efter saker som inte syns och efter sånt som inte finns. Det är ett väldigt konstigt yrke i andras ögon om man inte jobbar på någon nobelprisfakultet utan forskar om de mjuka sakerna. Som jag, som undersöker språk.
Och vet ni vad det läskigaste är? Jo, att för varje dag som går, så inser jag att jag ingenting vet. För varje dag, för varje vecka, för varje sak jag upptäcker så vet jag att det är så oändligt mycket mer som jag inte förstår, som jag aldrig någonsin kommer att greppa.
Men det är som det ska vara.
För det där med kunskap är som en cirkel. Ju mer du vet, desto större blir cirkeln som omfattar din kunskap. Men desto större blir också ytan ut mot det okända, mot det du inte vet. När du har lite kunskap är ytan mot det okända ganska liten, och ju mer du lär dig, desto mer inser du att du aldrig kan veta allt.
Det ger perspektiv.
Nobody said it was easy.
/Maia
PS. Tack, min älskade M, som lär mig hur det egentligen är.
Delat......
SvaraRadera