Baserat på en sann historia

Sista inlägget, sista luckan i julkalendern. Nu är det tipp-tapp och prassel och skinkbiten på vörtbrödet. Nu är det Ala-dabidabi-dabidabi-dabidabi-dapp och Vill du lukta på glöggen, min gosse? Nu är det jul, bevars.

Och vad mer?

Kanske en tanke på Honom som har födelsedag. Och som vi firar med världens största party!



Om du haft glädje av att läsa i min julkalenderblogg i år, lägg en kommentar till detta inlägg. Jag själv har haft glädje av att skriva. Och tänka.

God jul till er alla!
/Maia

Sakta ner, sakta ner...

Hör du till dem som stressar dig fram genom säsongerna? Som egentligen borde ha en bettskena för att inte bita sönder dina tänder på natten? Som gillar att ha koll på saker? Ha kontroll.

Är du en sådan som säger ja? En sådan som själv är bäste dräng?  En sådan som ofelbart får hög feber den andra dagen på semestern, för att du helt enkelt faller ihop av trötthet. Men inte ser det själv innan kroppen vrålar i protest? Och det är på semestern. Julen ska vi bara inte prata om.


När mina vuxna flickor var riktigt små hade vi en bok som handlade om några möss, tror jag att det var. Och så var det ett tåg. Och så stod mössen ovanför en järnvägstunnel och tittade ner. Och tåget kom och musen ropade till tåget: Sakta neer! Sakta neeeeeer!


Varje gång vi läste boken sa vi det där, med den lilla pipiga musrösten. Och ibland annars också. En liten, liten röst som bestämt ropar: Sakta ner! Kanske skulle vi lyssna på den lite mer, den där lilla rösten.

Försök allt vad du kan att sakta ner redan idag. Allt vad du kan.

/Maia

Julklappspappor

Det allra svåraste är papporna. Eller hur?

Om man frågar en pappa vad han vill ha i julklapp så säger han: Snälla barn! eller Jag har så mycket redan... eller Inte ska väl jag ha nåt. Och det gäller egentligen inte bara pappor. Vuxna karlar i allmänhet brukar inte vara sådär lätta att hitta på presenter till.

Och inte blir det bättre av att alla annonser ser ut ungefär såhär:



Medan papporna själva i regel ser ut ungefär såhär:

Inget fel i det. Inte alls! Det är bara det att det blir FAIL så snart man bara försöker hitta på nåt själv. Sidan kan inte hittas, liksom.

Och kollar man presenttips Till Far på nätet blir det ofta de mest märkliga saker som dyker upp. Strumpor som spelar Jingle Bells, tofflor att värma i mikron (Hallå? Män med frusna fötter? Finns det?), toalett-golf (Jag lovar, förslaget kom upp på riktigt!), pizza-slicer i form av en cirkelsåg eller hundra olika saker som man kan stoppa i usb-uttaget i datorn men som inte är en minnespinne.

Så jag tycker vi går över till att köpa samma saker som till alla dessa kvinnor som är så mycket lättare att julklappa. Kära pappor, i år får ni lyxiga hudkrämer, goda dofter, blingbling och roliga saker till köket. Hårspännen och sådant kan vi bara ge till de pappor som har hårsvallet kvar, men till alla hästsvanspappor blir det hårband i glada färger, eventuellt med rosetter.

Eller också bjuder vi julklappspapporna på Stig-Helmer Story, helt enkelt.

/Maia

En liten snöstund

Två jular med snö och så blev vi göteborgare bortskämda. Plötsligt har vi totalt glömt att snön i december 2008 var ett florstunt strössel som kom och gick. Och så har det ju varit jämt. I familjen brukar vi säga: "Kommer ni ihåg den där julen då det var så mycket snö på annandagen att..." Och alla vet exakt vilken. För här är det ju normalt sett gröna jular.

Men idag när vi åkte ut mot Landvetter mötte vi helt oväntat snön i Mölnlycke ungefär. Och framme på flygplatsen var det högar av plogad snö och avgångar var försenade på grund av snöfallet. Joy to the world!

Jag störtade ut ur bilen och fotograferade träden med snö på grenarna, för sådana är vi ju, vi västkustbor. Vi ser framför oss att vi ska få en dalslandsjul eller smålandsjul, men får mest regn och slask med de där sega västvindarna från Skagerack. 

Och då måste vi ta de små snöupplevelser som vi kan få.

För mig representerar ett snötäcke det totala lugnet. Allt blir så mycket tystare, så dämpat, och samtidigt blir det alldeles ljust igen såhär på årets allra kortaste dagar. Snö är helt enkelt ren och skär njutning.

Jag fick mig en liten, liten snöstund idag på Landvetter. Jag är barnsligt glad!

/Maia

PS. Jag gick tillbaka till 2008-bloggen och kollade på snöinlägget jag skrev. Florsocker. Bara florsocker.

Eftertanke före jul

Det finns något grundläggande riktigt i att återvinna saker. Att papper får bli papper och att plast får bli ny plast. Men vid jul går det ofta åt skogen med pappret. 

(Jag funderade länge på om det var roligt att jag skrev åt skogen med pappret, men kom fram till att det inte var kul alls. Däremot är ganska kul att jag kommenterar min egen text såhär mitt i! Ungefär som en sådan där irriterande röst som talar om vad rollpersonerna tänker i vissa filmer. Tråkar jag ut er? Jag antar det. Så jag ska sluta. Okej, nu fortsätter vi.)

Vi tycks nämligen totalt strunta i vad vi gör med julklappspappret. Det hamnar med snören och allt bland tidningspappret och så blir alltihop förstört. Jag visste faktiskt inte att julklappspapper ska hamna med pappersförpackningar, och snörena, ja, dem ska vi slänga i hushållssoporna.

I år kommer jag att se till att det hamnar rätt. En påse för varje vid soffan blir det.

Och dessutom tänker jag återvinna lite tidningspapper redan innan det hamnar i återvinningen. Det går ju faktiskt utmärkt att slakta de där gamla julmagasinen som jag sparat på alldeles för länge (detta är från 2004) och använda dem till att göra små påsar till goda julklappar som jag ska ge bort. 

Underbara Fru Flatebö visar hur. Klicka här.

Såhär trevligt kan det bli. Och sedan kan man återvinna klädnyporna till våren på tvättstrecket. Och pappret går i tidningsåtervinningen eftersom det kommer från en tidning.

Och vill man inte pyssla med små påsar kan man ju slå in traditionellt med samma tidningssida. Och med papperssnöre.

/Maia

PS. Det där med att ha en påse för julklappspapper och en för snören stående bredvid soffan när utdelningen börjar, det är en strålande idé tycker jag. För ingen har väl lust att sitta och sortera efteråt. Vi kör så, eller vad tycker ni?

Vinnaren!

Jag har dragit en vinnare!
/Maia

Orka glittra

Varje år är det likadant. Jag tänker att jag ska vara ute i god tid. Och sen i slutet blir det inte så i alla fall.

Och så stressar jag omkring och tänker på den perfekta julen som jag vill skapa. Just som det var när jag var liten. När jag kom ner för trappan och golvet alltid var nylackat och all koppar var putsad och det var frukt i varje skål och nötter, och granen var tänd.

Jag tror man har andra ögon som liten. Lite som det blir när vi använder de där trevliga applikationerna där man kan redigera foton. Barnögonen ser det de vill se. De ser glittret.

Som barn låter vi gärna hela resten av bilden gå i svartvitt och bara det väsentliga i färg. Bakgrunden är inte lika viktig.

Och har man inget ansvar, så är det kanske lättare att fokusera på det centrala. Det som går i rött och glitter.


Jag funderar över om det viktigaste kanske är att vi själva inte går i svartvitt till jul. Som föräldrar, som familj, som vänner.

Att vi orkar glittra.

Vi har fortfarande gott om tid på oss att hinna sluta stressa inför julen.

/Maia

PS. Nu är utlottningen avslutad. Dragning kommer att ske idag, måndag 19 december 2011, och vinnaren presenteras i morgon.

Nätverkligheten

Låt mig bryta det seriösa söndagsmönstret med att bjuda på lite knas.  För det är ju klart att Maria och Josef skulle ha varit på Facebook om de levat nu.


Och så kanske en liten smula med allvar också: Kära alla vänner som är på Facebook och möter mig där var och varannan dag eller kanske bara lite ibland sådär, jag är så glad för er och för att vi kan mötas i nätverkligheten! Och i verkligheten.

/Maia

PS. Idag är sista dagen att vara med på utlottningen (titta i marginalen till höger). Dela ett inlägg från den här bloggen på Facebook eller på Twitter och lägg en kommentar här i bloggen till samma inlägg, så är du med!

Till den rot

Etymologi är väldigt roligt. Inte minst när man kollar ett ords historia och hittar något lite oväntat. Som med ordet tack.

Jag var inne på Språkrådets hemsida och surfade runt lite och hamnade på "Ord i almanackan". (Kan rekommenderas för övrigt. Mycket roligt där.) Och då fann jag under Tacksägelsedagen en liten passus om ordet tack. 

Det kommer av samma rot verbet tänka.

Det kommer alltså av runsvenskans þakk, som betyder 'nåd', 'välbehag'. Men det finns också inslag av 'lön', 'vilja', 'avsikt' och 'tanke', 'ynnest'. Och så till sist står det i SAOB: till den rot som även föreligger i TÄNKA.

Ungefär som Jesus är en ros utsprungen av Jesse rot och stam är tack sprunget ur tänkandet, ur ynnest, välbehag och vilja.

Vad fint att ta med oss in i denna tid av tacksamhet.

/Maia

PS. Och dagens temasång är Surfjan Stevens som sjunger Lo How a Rose E'er Blooming.

Några skivor från kylen

Det jobbiga med hembakade pepparkakor är att de ska bakas ut. Det tar tid. Och de blir inte alltid så läckra som man vill. En sort som alltid blir perfekta är skivade pepparkakor med mandel och citron enligt det här receptet, som är löjligt enkelt och smidigt.

Smält 100 g smör (inte margarin),
1 dl strösocker och
3/4 dl sirap i en ganska så stor kastrull.

Blanda sedan ner kryddorna, och det är ungefär dubbelt så mycket som det brukar vara för jag vill ha riktigt, riktigt kryddiga och peppriga kakor (minska lite om du är försiktigare):
2 tsk malda nejlikor,
1 msk mald ingefära,
1 msk mald kardemumma och
2 msk mald kanel.

Och så hemligheten:
3 droppar Cedroolja*

Nu är det en underbar, seg, kryddig sörja i kastrullen. Då är det dags för det torra, som du har blandat i förväg:
3 1/4 dl vetemjöl,
1 1/2 tsk bikarbonat och
1 dl hackad mandel.

Blanda ner allt i kastrullen. (Varför dra på sig mer disk?) Rör och rör och rör tills degen blir blank och ta inte i mer mjöl, för det behövs inte. Den ska vara trevligt lös.

Så snart degen svalnat så pass att du kan ta i den och forma den till två korvar så gör du det och slår in dem i gladpack och lägger i kylen till nästa dag (eller i frysen i nån timme om du har bråttom). Ta fram och skiva med skarp kniv i tunna skivor och grädda i 175° i 6–8 minuter. Passa dem noga så att de inte blir brända.

Och så kan man ju ha de här korvarna i kylen nån vecka och skiva lite när man har lust och grädda. Julkorv, alltså. Inte illa.

/Maia

* Cedroolja står bland smaksättningar i välsorterade livsmedelsaffärer, t.ex. ICA, och kan ersättas med finrivet citronskal, men var då noga med att inte få med det bittra vita innanför citronskalet.

Som dig själv

Alla som konfirmerat sig har en gång fått lära sig det som kallas den gyllene regeln.

Den brukar också kallas för det dubbla kärleksbudet, eftersom den består av två delar: Den första delen handlar om vår kärlek till Gud och den andra om att vi ska älska vår nästa. Men egentligen har den gyllene regeln ytterligare en dimension.

Det står nämligen att du ska älska din nästa, som dig själv.

Som dig själv. Som mig själv.



Vi vill så väldigt gärna vara goda mot andra. Men vi glömmer att för att älska vår nästa måste det finnas något att jämföra med. Ett så som. Vi måste älska oss själva.

Vi måste inse att vi är värda samma omtanke och respekt och kärlek som vi vill ge till andra. Och att det hela börjar när vi älskar, inte vår nästa, men  – o, svindlande svåra tanke – oss själva.

/Maia

Med hjärtat i handen

Varje kväll innan jag går ner till sovrummet hör jag A säga: Jag älskar dig, mamma! Och jag svarar: Och jag älskar dig! Och medan jag går ner för trappan varje kväll räknar jag mina välsignelser, för hon är så bra på att påminna mig.

Låt oss alla bära hjärtat i handen lite mer. 

Vi är så viktiga för varandra.

/Maia

PS. Grattis på 13-årsdagen, min fina A! Och grattis, till alla oss som får ha dig!

The Scientist

[Dagens soundtrack är The Scientist med Coldplay. Lyssna gärna medan du läser.]

Jag forskar.

Jag är forskare.

På dagarna letar jag alltså efter saker som inte syns och efter sånt som inte finns. Det är ett väldigt konstigt yrke i andras ögon om man inte jobbar på någon nobelprisfakultet utan forskar om de mjuka sakerna. Som jag, som undersöker språk.

Och vet ni vad det läskigaste är? Jo, att för varje dag som går, så inser jag att jag ingenting vet. För varje dag, för varje vecka, för varje sak jag upptäcker så vet jag att det är så oändligt mycket mer som jag inte förstår, som jag aldrig någonsin kommer att greppa.

Men det är som det ska vara.

För det där med kunskap är som en cirkel. Ju mer du vet, desto större blir cirkeln som omfattar din kunskap. Men desto större blir också ytan ut mot det okända, mot det du inte vet. När du har lite kunskap är ytan mot det okända ganska liten, och ju mer du lär dig, desto mer inser du att du aldrig kan veta allt.

Det ger perspektiv.


Nobody said it was easy.

/Maia

PS. Tack, min älskade M, som lär mig hur det egentligen är.

Värt det

Det är ingen hemlighet att jag gillar julkort. Jag tycker det är väldigt trevligt att det kommer något annat i brevlådan än orangea brev från pensionsmyndigheten, tidningen Universitetsläraren och de räkningar som inte kommer elektroniskt.

Ta bara en sådan sak som att det aldrig har hänt att vi fått två likadana julkort samma år. Det är granar, stiliserade eller snötäckta, tomtar, änglar, hemgjorda pysselkort eller familjebilder med eller utan röda luvor. Och julbrev! Men aldrig likadana.


Nu är det bara några dagar kvar. En bunt med kort ligger och väntar. Frimärkena är köpta.

Jag vet, jag vet. Det är färre och färre som tycker det är värt det. Jag kanske är en alien, men jag tycker faktiskt det är värt. Klart värt. Hurra! Leve julkortet! Det riktiga!

/Maia

PS. Om du vill skicka julkort från soffan, kolla in postens Julkort i farten! Leverans dagen efter. Alla andra julkort ska vara i brevlådan på fredag den 16e.

Beredd

God morgon, denna tredje söndag i advent.

Låt oss säga att det snart är jul. Bara som ett tankeexperiment. Då kan det vara dags att förbereda sig lite grand.

 

Njut underbara Sonja Aldén. Gärna i delvist mörker med bara stearinljus omkring dig. Och med en kopp varmt kryddoftande te. I en mjuk stol.

Och så lova mig en sak, bara en liten sak. Att du idag tar lite söndag och gör bara en sak i taget.

Ser den som är nära dig, lyssnar på den som talar med dig, ger till den som behöver. Och en sak i taget.

/Maia

Gå med glädjen

Har du tänkt på att uttrycket fatta beslut innehåller verbet fatta? Idag används ordet oftast i betydelsen 'förstå', men det rymmer också innebörden 'gripa, ta tag i', och det är också därifrån som verbets ursprung kommer.

Ofta när vi ställs mellan två alternativ, när vi måste göra val, fatta beslut, ja, då gör vi inte det. Vi griper inte tag i saken. Istället står vi stilla. Vi blir orörliga, som förstenade, och väntar på att vi ska fatta beslutet i den andra bemärkelsen. Vi vill så väldigt gärna förstå och förnufta oss innan vi handlar.

Och visst är det bra att förstå och fatta informerade beslut. Men samtidigt är det oftast där vi fastnar.

En god vän till mig, som inte längre är med oss här på jorden, brukade säga: Du vet inte vartåt hjulen pekar förrän du startar bilen och börjar köra iväg. Det är en väldigt konkret och praktiskt förankrad iakttagelse. Och även i överförd bemärkelse, när det gäller beslut, är det först när du är i rörelse som du kan se vad som är rätt riktning.

Så när du står där och vacklar, och inte vet vad du ska göra eller vad du ska välja, gå då med glädjen! Börja röra dig mot det beslut där du känner glädje, känner dig hemma. För då vet du snart om du är på rätt väg.

/Maia

En mörk skönhet på återbesök

Jag försöker allt vad jag kan att inte upprepa mig, men varje gång jag talar om julkalendern så påminner P om att han alltid får leta rätt på det där receptet som jag publicerade en gång för ett par år sedan. Och själv glömmer jag så ofta hur enkelt det är. Så här kommer den, den fantastiska, mulliga, förtrollande tryffeln! En favorit i repris.

Grunden för en god chokladtryffel är 100 gram fin mörk choklad per 50 gram grädde/smör. Du kan alltså till exempel ta 300 gram choklad, 1 dl grädde och 50 gram smör. Med bara grädde blir det en lite lösare tryffel.

Eller också kan du spetsa till det med att ersätta grädde/smör med samma mängd Mascarpone, som är gjord av grädde, men innehåller mycket mindre vatten och alltså har konsistens som en riktigt krämig och seg philadelphiaost.

Med grädde och smör gör du så att du smälter smöret, häller i grädden och kokar upp. Sedan tar du kastrullen av spisen, lägger ned chokladen i bitar och låter den smälta under omrörning. Med Mascarpone smälter du istället chokladen först, i vattenbad, och rör sedan ner osten i den smälta chokladen.

Och så är det kryddningen då.

Det finns många varianter. Arla föreslår rivet skal av apelsin och hackad färsk rosmarin i smeten eller lite flingsalt ovanpå den färdiga tryffeln. Tasteline föreslår finhackad chilli och saffran. En riktig fransk chokladtryffel står sig förstås bra utan smaksättning, eller med lite konjak eller likör i smeten.

Du låter smeten kallna och rullar den till ojämna bollar, medan du antagligen desperat försöker att inte slicka av dina kladdiga fingrar. Rullar i kakaopulver eller hackad pistagenöt eller rostade skalade sesamfrön. Eller också låter du den stelna i en rak form och skär ut rektangulära bitar.

Men bara ibland. Eller hur? Som idag, när det är Anna-dagen!

/Maia

Utlottningen börjar nu!

Nu är det dags för utlottning igen! Priset kommer att presenteras om några dagar, men jag lovar att det är lika trevligt som förra årets stickade sjal, Reykjavik.

För att du ska delta i tävlingen:

1. Dela ett av julkalenderns blogginlägg på din Facebooksida eller på Twitter eller i din blogg.
2.  Lägg en kommentar till det blogginlägg du delat. 

Delar på Facebook/Twitter gör du lätt genom att klicka på knapparna som finns under varje inlägg. Skriv sedan Jag har delat detta inlägg på Facebook/Twitter + din mejladress som kommentar (här i bloggen till det inlägg du delat) och få en lott per delning.

Ju fler olika inlägg du delar, desto flera lotter får du, alltså.

Om du inte har Facebook/Twitter eller en blogg så skriver du helt enkelt en kommentar till ett inlägg och berättar att du vill vara med i utlottningen, och får en enda lott.

Utlottningen avslutas den 18 december och priset skickas med post hem till vinnaren.

/Maia

PS. Du som redan har delat inlägg lägger förstås kommentarer om nu efteråt.

En röd tråd

Jag är en taktil person. Taktil, grafisk och kreativ. Det tog ganska lång tid att inse att det är helt normalt. Jag lyssnar bättre, lär mig bättre och mår bättre om jag får göra saker med mina händer. Tillverka saker. Rita.

I skolan ska man anteckna fint på rader i sin bok. Jag kunde aldrig lära mig att lära mig saker på det sättet.

Och ännu idag får jag förklara för nya bekantskaper i min akademiska omgivning att den här rörelsen ingår i den kognitiva processen. Mitt garn är inte en distraktion, utan en röd tråd som binder samman allt det som sägs, allt det som står i boken. Mina tankekartor och teckningar är det som förankrar de flyktiga tankarna i sinnet. I minnet. 

Vi behöver inte alltid ställa diagnoser och placera oss själva och andra i slutna och alltför trånga fack. Men det ska vara oss väl unt att lära känna vilka vi är, och börja jobba medströms istället för motströms. 
Det är aldrig försent för det.
/Maia

Listigt

Det finns ingen månad som är så centrerad kring listor som december. Så länge vi är små är det önskelistorna som är det viktigaste, men så snart vi blivit vuxna är det den viktiga att-göra-listan som får livet att fungera medan vi rör oss mot den deadline som natten till den 24 december har blivit. 

Så nu tänkte jag dela med mig av en del saker som du, kära läsare, kanske inte tänkt på att sätta upp på din att-göra-lista. OBS! Innan du börjar läsa, klicka HÄR och få lämplig bakgrundsmusik till din läsning.

Långt före jul (typ förra veckan, alltså, eller långt dessförinnan):

• Köp julfrimärken när du ändå är på Pressbyrån i slutet på november.
• Ta fram alla förra årets julkort och organisera dem efter ankomstdag och estimerat erlagt pris (handgjorda kort sorteras efter scrapbookingvärde – se oundgänglig värdekalkyl på www.killerscrapbooking.com), och fatta i god tid genomtänkta beslut om vilka som ska få julkort i år.
• Köp fina julkort från UNICEF eller Cancerfonden.
• Köp fler julfrimärken, eftersom du glömt var du la dem du köpte i november.
• Köp ytterligare några julkort till, denna gång billiga i bunt, så att det går jämnt upp, eftersom julfrimärken säljs i kartor om tio.
• Glöm sedan att posta julkorten tills det är för sent, köp vanliga frimärken och dubbelfrankera för att korten ändå ska komma fram före julafton. 
• Lägg bunten med julkort i handskfacket så att du ska komma ihåg att posta dem.

Kvällen före den 13e december och morgonen den 13 december:

• Ta fram det lucialinne du fyndade efter jul förra året.
• Luta dig nöjt tillbaka i fåtöljen med ett glas glögg, förtänksam som du varit.
• Inse med ruelse klockan 20:34 att linnet är för litet eftersom dottern växt en decimeter på längden sedan i våras.
• Kasta dig iväg till Coop och köp det sista kvarvarande linnet i elefantstorlek och ägna kvällen åt att lägga upp och ta in.
• Bli väckt klockan 05:30 av glatt lussetåg och informationen att man inte får ha med sig något till skolan som innehåller nötter. Och mandeln du har i lussebullarna är uppenbarligen och mot allt sunt förnuft en nöt.
• Stå i kön på Preem och inhandla den sista kanelbullen och en flaska Coka-Cola. 
• Muta barnet att påstå i skolan att hon inte gillar lussekatter och julmust, så att du inte ska framstå som En Dålig Moder.
• Inse i dörren till skolan att lampan till tärnljuset inte fungerar.
• Ge upp. 

Veckan före julafton:

• Handla julmaten redan tidigt i veckan.
• Ta fram allt som finns i frysen och organisera om det för att få plats med skinkan, brysselkålen, grönkålen, lutfisken och de fyra påsarna med frysta köttbullar.
• Glöm tre paket fryst sej framme på en hylla bredvid frysen.
• Fascineras över hur bra allt fick plats ändå.
• Gör en mental anteckning om att du ska ta fram skinkan ut frysen i tid så att den hinner tina.
• Köp ett paket pepparkaksdeg och baka pepparkakor för att dölja den egendomliga doften i köket.

Dagen före julafton:

• Tänk redan dagen innan på att du ska ta ut skinkan ur frysen så att den hinner tina.
• Dela upp alla arbetsuppgifter i hemmet bland familjemedlemmarna innan du ser dem försvinna en efter en ut genom dörren för att träffa kompisar och köpa de sista julklapparna.
• Inse att du själv inte fått köpt julklappen till [sätt in namnet på valfri mycket kär vuxen manlig släkting här].
• Kör iväg till Clas Ohlson och köp något som står uppskyltat i en av gångarna i verktygsavdelningen. En hylsnyckelsats till vill ju alla ha?
• Köp pizza till familjen på vägen tillbaka. Motstå impulsen att köpa decemberspecialen Julbordspizza (True story!)
• Ta julkorten från handskfacket och lägg dem i en låda till nästa år.
• Vid återkomsten till hemmet: Slå dig hårt för pannan och ta fram skinkan ur frysen.
• Lägg skinkan i hett vatten för att tina. Undertryck all kunskap om hur bakterier frodas.
• Far som ett jehu genom huset och samla ihop alla lösa saker i en svart sopsäck som du trycker in i hallgarderoben.
• Hitta fisken och vädra ordentligt.
• Pynta det sista.
• Lägg ned det där med julklappsrim.
• Ta en kopp kaffe och skriv ut en lista med alla nödnummer du kan behöva under helgen: Sjukvårdsupplysningen, läkare, tandläkare, elbolaget, akutrörmokare, grannar, krispsykolog, mäklare och präst. 
• Ät upp alla de goda bitarna i Alladinasken som du fick av en arbetskamrat. Arrangera om de andra bitarna så att översta lagret är fullt.
• Sätt in skinkan.
• Bestäm dig för att pyntandet av granen står på någon annans att-göra-lista.
• Behärska ditt kontrollbehov över det jublande, kreativa och totalt oorganiserade grandekorerande som utbryter när du släpper tyglarna.
• Vid tolvtiden på natten: Smaka på skinkan. Tvinga alla under 15 att lägga sig. Skriv julklappsrim i alla fall.
• Ge upp.

/Maia

PS. Och glöm inte: Ta det inte så allvarligt i december. Det blir jul ändå. Och den blir bra.

Om sanningen ska fram

Jag ska ta och säga dig ett sanningens ord. 

Konstigt nog blir vi väldigt rädda när vi hör den frasen. Sanningen, den känns som ett hot. Och fruktan griper tag om oss med kalla händer, fruktan att bli avslöjad.

Ändå är det detta som är sanningen, tro det eller ej:

För det första: Alla andra är inte duktigare än du. Alla andra hinner inte mycket mer än du. Alla andra är inte mer lyckade eller lyckliga. Var och en bär sin egen börda.

För det andra: Du är perfekt sådan du är. Du är alldeles tillräcklig, utsökt och underbar. I dig bor möjligheterna.

För det tredje: Du ska ta plats, du ska synas höras och finnas! Och detta är inte bara en möjlighet; det är ett bud. Du ska tro på att du är nåt. Inte bara tro att du är nåt. Tro på det. För det var det som var avsikten från tidernas begynnelse: Du är.

Du är.

/Maia

Bra att ha

Ibland händer det. Ibland slår det bara till, och något av allt det där som kan vara bra att ha kommer helt oväntat till nytta. Som när A plötsligt med en timmes varsel behöver "några saker som ser ut som körsbär, helst fyra, fem stycken" en onsdageftermiddag i november innan höstkonserten. Då är det bra att ha en hamstermamma, ska jag säga.

För det är nämligen då, och kanske bara då, som det är bra att jag nån gång i historien fått för mig att köpa små prydnadsäpplen i bigarråstorlek, med långa, bruna pinnar som nog var tänkta att sänkas i julblommejord, men som nu kommer väl till pass som imaginära körsbärsskaft. Då är jag supermamman som ordnar allt och trollar fram det omöjliga ur rockärmen.

Men det är otroligt sällan det händer. Att jag får användning för de där sakerna, alltså.

Istället ligger de där i lådor och skåp och tar plats och tynger.

Idag vill jag packa några roliga paket med saker som inte kommer till användning i mitt hem. Göteborgs Stadsmission skriver på sin hemsida att de vill ha prydnadssaker just nu, och de vill också ha böcker. Böcker som du och jag redan läst och aldrig kommer att läsa om. Dem vill de ha.

Och vid hotell Gothia samlar Allwin som vanligt in julklappar till barn som annars kanske inte får en enda klapp.

Vad har du i hyllan som kan vara bra att ha – för nån annan?

\Maia

To God with love

I en av kyrkoårets texter denna den andra söndag i advent läser jag: Ha inte så mycket omsorg om det jordiska. Så bra. Ett alldeles utmärkt råd just idag.

Då kan jag med gott samvete strunta högt och högaktningsfullt i att ränna runt i alla dessa butiker, som december till ära är söndagsöppna till okristlig tid, och jag kan låta bli att smittas av julstressen som ligger så tät i affärer och köpcentra att den går att skära med kniv.

Jag slipper, och kan sätta mig i lugn och ro och fundera över vad som är det viktigaste med julen. Och så börjar jag lite smått med det redan idag, medan jag lyssnar på Anúna, som sjunger vidunderligt sköna Wexford Carol.

För det viktigaste med julen är, när vi ställer oss och varandra den frågan, alltid detta: Att vi får vara tillsammans. Ta och sitt med mig. Låt oss ta oss en soffsittarsöndag i adventstid.

/Maia

Trots allt

Plötsligt när jag går med böjt huvud och tittar ner mot marken som bara är grå, grå, grå, grå och inget finns som lyser upp, så är den där. En vattenpuss som rymmer hela himlen.

Det är då jag plötsligt förmår lyfta blicken och se.

/Maia

People are often unreasonable, irrational, and self-centered. Forgive them anyway. 

If you are kind, people may accuse you of selfish, ulterior motives. Be kind anyway. 

If you are successful, you will win some unfaithful friends and some genuine enemies. Succeed anyway. 

If you are honest and sincere people may deceive you. Be honest and sincere anyway. 

What you spend years creating, others could destroy overnight. Create anyway. 

If you find serenity and happiness, some may be jealous. Be happy anyway. 

The good you do today, will often be forgotten. Do good anyway. 

Give the best you have, and it will never be enough. Give your best anyway. 

In the final analysis, it is between you and God. It was never between you and them anyway. 

/credited to Mother Teresa

Raska fötter springa, tripp, tripp, tripp

När jag var liten, eller ja, elva, tolv år sådär, så började jag ta mig för att köpa Allers stora julnummer som kom i november nån gång. Och sedan satte jag igång för fulla muggar och producerade egentillverkade julklappar. Egentligen måste jag skylla på Merri Vik. Hon som skrev Lotta-böckerna. Det var faktiskt i grunden hennes fel att hela min familj fick välmenta, varmhjärtade, men i slutänden ganska egendomliga handgjorda saker i sina paket. 
Det var ju hon som skrev om hur Lotta en gång köpte garn ett par veckor före jul, och skulle virka julklappar till hela sin familj. Visst, det gick sådär för Lotta också, men hon hade i alla fall duktiga storasystrar som raskt färdigställde Lottas trassliga alster helt på egen hand under mellandagarna. Det hade inte jag. Ibland tycker jag väldigt synd om mina närmaste när jag tänker tillbaka.
Min äldsta systerdotter har samma driv nu när jag tänker på det. Men där slutar likheten. För det hon skapar har från allra första början varit och är än idag talang, konst och skönhet rakt igenom.

Vinterkyss.

Idag har jag återerövrat stickorna och virknålen. Och konsten och skönheten. Och det kan du också göra om du har lust. Du kan till exempel virka en Vinterkyss som julklapp till någon som du tycker väldigt mycket om. Det tar ett par kvällar med en riktigt tjock härlig virknål och jag lovar, det ger dig ett par stunder av lugn och stilla ro. 

Köp lite garn, låt de andra springa runt med raska fötter en stund och unna dig att se något växa fram i dina händer. Grundmönstret hittar du här. Och mina tillägg kommer jag att skriva om på Tingestar endera dagen. Och vill du inte virka själv, så får du ett annat julklappstips här: Köp garn och en fet virknål och ge tillsammans med mönstret till någon kreativ figur som gillar att syssla med att tillverka fluff i ren ull.

/Maia

PS. Vinterkyssen har jag lagt i ett paket som ska nå sin destination långt före julafton.

För dörren

Julen står för dörren. Låt mig ta dig med på en julkalenderpromenad i år igen. 

En liten stund varje morgon, en liten smaklig bit av julen i taget. Lite stillhet, lite tokerier, kanske några klokskaper och några vägskyltar, och en utlottning kommer det att bli.

Lite så tänker jag. När jag gör den fjärde julkalendern.

Välkommen och väl bekomme. Må vi få en fin decembermånad!

/Maia

Streck över Betlehem, streck över Sion

Så är det advent. Ljusstakar fram. Gardiner i köket. Julmust, pepparkakor, clementiner och julmusik är äntligen helt rätt och inte för tidigt.

Och detta att första advent är så tidig som det bara går i år, ja, det gör ju att vi har gott om tid, julen har gott om tid. Fascinerande tanke detta att julen skulle kunna ha gott om tid på sig.

Såhär den första advent ska vi passa på att lyssna på en mycket klok person som talar om julen. Tove Jansson på yle.fi.

Det märkliga är att hon talar 1968 och inte 2011.

Julkalendern, den börjar inte förrän på torsdag, men idag - den första adventssöndagen - kan vi ta oss tid att börja med funderingarna. Denna jul, hur ska den vara? Vad ska den vara? Och varför. Vi kanske behöver ha en del listor, men vi kanske inte måste dra streck över Betlehem, streck över Sion.

/Maia

Mitt i november – preludium

Det är bara en liten aning krispigt i luften och november är inte ens i sitt slut, men jag tänker på december. Klickar än en gång på knappen som skapar en ny blogg och gör bakgrunden mörk, mörk, för att ljuset ska framstå så mycket tydligare.

/Maia