Baserat på en sann historia

Sista inlägget, sista luckan i julkalendern. Nu är det tipp-tapp och prassel och skinkbiten på vörtbrödet. Nu är det Ala-dabidabi-dabidabi-dabidabi-dapp och Vill du lukta på glöggen, min gosse? Nu är det jul, bevars.

Och vad mer?

Kanske en tanke på Honom som har födelsedag. Och som vi firar med världens största party!



Om du haft glädje av att läsa i min julkalenderblogg i år, lägg en kommentar till detta inlägg. Jag själv har haft glädje av att skriva. Och tänka.

God jul till er alla!
/Maia

Sakta ner, sakta ner...

Hör du till dem som stressar dig fram genom säsongerna? Som egentligen borde ha en bettskena för att inte bita sönder dina tänder på natten? Som gillar att ha koll på saker? Ha kontroll.

Är du en sådan som säger ja? En sådan som själv är bäste dräng?  En sådan som ofelbart får hög feber den andra dagen på semestern, för att du helt enkelt faller ihop av trötthet. Men inte ser det själv innan kroppen vrålar i protest? Och det är på semestern. Julen ska vi bara inte prata om.


När mina vuxna flickor var riktigt små hade vi en bok som handlade om några möss, tror jag att det var. Och så var det ett tåg. Och så stod mössen ovanför en järnvägstunnel och tittade ner. Och tåget kom och musen ropade till tåget: Sakta neer! Sakta neeeeeer!


Varje gång vi läste boken sa vi det där, med den lilla pipiga musrösten. Och ibland annars också. En liten, liten röst som bestämt ropar: Sakta ner! Kanske skulle vi lyssna på den lite mer, den där lilla rösten.

Försök allt vad du kan att sakta ner redan idag. Allt vad du kan.

/Maia

Julklappspappor

Det allra svåraste är papporna. Eller hur?

Om man frågar en pappa vad han vill ha i julklapp så säger han: Snälla barn! eller Jag har så mycket redan... eller Inte ska väl jag ha nåt. Och det gäller egentligen inte bara pappor. Vuxna karlar i allmänhet brukar inte vara sådär lätta att hitta på presenter till.

Och inte blir det bättre av att alla annonser ser ut ungefär såhär:



Medan papporna själva i regel ser ut ungefär såhär:

Inget fel i det. Inte alls! Det är bara det att det blir FAIL så snart man bara försöker hitta på nåt själv. Sidan kan inte hittas, liksom.

Och kollar man presenttips Till Far på nätet blir det ofta de mest märkliga saker som dyker upp. Strumpor som spelar Jingle Bells, tofflor att värma i mikron (Hallå? Män med frusna fötter? Finns det?), toalett-golf (Jag lovar, förslaget kom upp på riktigt!), pizza-slicer i form av en cirkelsåg eller hundra olika saker som man kan stoppa i usb-uttaget i datorn men som inte är en minnespinne.

Så jag tycker vi går över till att köpa samma saker som till alla dessa kvinnor som är så mycket lättare att julklappa. Kära pappor, i år får ni lyxiga hudkrämer, goda dofter, blingbling och roliga saker till köket. Hårspännen och sådant kan vi bara ge till de pappor som har hårsvallet kvar, men till alla hästsvanspappor blir det hårband i glada färger, eventuellt med rosetter.

Eller också bjuder vi julklappspapporna på Stig-Helmer Story, helt enkelt.

/Maia

En liten snöstund

Två jular med snö och så blev vi göteborgare bortskämda. Plötsligt har vi totalt glömt att snön i december 2008 var ett florstunt strössel som kom och gick. Och så har det ju varit jämt. I familjen brukar vi säga: "Kommer ni ihåg den där julen då det var så mycket snö på annandagen att..." Och alla vet exakt vilken. För här är det ju normalt sett gröna jular.

Men idag när vi åkte ut mot Landvetter mötte vi helt oväntat snön i Mölnlycke ungefär. Och framme på flygplatsen var det högar av plogad snö och avgångar var försenade på grund av snöfallet. Joy to the world!

Jag störtade ut ur bilen och fotograferade träden med snö på grenarna, för sådana är vi ju, vi västkustbor. Vi ser framför oss att vi ska få en dalslandsjul eller smålandsjul, men får mest regn och slask med de där sega västvindarna från Skagerack. 

Och då måste vi ta de små snöupplevelser som vi kan få.

För mig representerar ett snötäcke det totala lugnet. Allt blir så mycket tystare, så dämpat, och samtidigt blir det alldeles ljust igen såhär på årets allra kortaste dagar. Snö är helt enkelt ren och skär njutning.

Jag fick mig en liten, liten snöstund idag på Landvetter. Jag är barnsligt glad!

/Maia

PS. Jag gick tillbaka till 2008-bloggen och kollade på snöinlägget jag skrev. Florsocker. Bara florsocker.

Eftertanke före jul

Det finns något grundläggande riktigt i att återvinna saker. Att papper får bli papper och att plast får bli ny plast. Men vid jul går det ofta åt skogen med pappret. 

(Jag funderade länge på om det var roligt att jag skrev åt skogen med pappret, men kom fram till att det inte var kul alls. Däremot är ganska kul att jag kommenterar min egen text såhär mitt i! Ungefär som en sådan där irriterande röst som talar om vad rollpersonerna tänker i vissa filmer. Tråkar jag ut er? Jag antar det. Så jag ska sluta. Okej, nu fortsätter vi.)

Vi tycks nämligen totalt strunta i vad vi gör med julklappspappret. Det hamnar med snören och allt bland tidningspappret och så blir alltihop förstört. Jag visste faktiskt inte att julklappspapper ska hamna med pappersförpackningar, och snörena, ja, dem ska vi slänga i hushållssoporna.

I år kommer jag att se till att det hamnar rätt. En påse för varje vid soffan blir det.

Och dessutom tänker jag återvinna lite tidningspapper redan innan det hamnar i återvinningen. Det går ju faktiskt utmärkt att slakta de där gamla julmagasinen som jag sparat på alldeles för länge (detta är från 2004) och använda dem till att göra små påsar till goda julklappar som jag ska ge bort. 

Underbara Fru Flatebö visar hur. Klicka här.

Såhär trevligt kan det bli. Och sedan kan man återvinna klädnyporna till våren på tvättstrecket. Och pappret går i tidningsåtervinningen eftersom det kommer från en tidning.

Och vill man inte pyssla med små påsar kan man ju slå in traditionellt med samma tidningssida. Och med papperssnöre.

/Maia

PS. Det där med att ha en påse för julklappspapper och en för snören stående bredvid soffan när utdelningen börjar, det är en strålande idé tycker jag. För ingen har väl lust att sitta och sortera efteråt. Vi kör så, eller vad tycker ni?

Vinnaren!

Jag har dragit en vinnare!
/Maia

Orka glittra

Varje år är det likadant. Jag tänker att jag ska vara ute i god tid. Och sen i slutet blir det inte så i alla fall.

Och så stressar jag omkring och tänker på den perfekta julen som jag vill skapa. Just som det var när jag var liten. När jag kom ner för trappan och golvet alltid var nylackat och all koppar var putsad och det var frukt i varje skål och nötter, och granen var tänd.

Jag tror man har andra ögon som liten. Lite som det blir när vi använder de där trevliga applikationerna där man kan redigera foton. Barnögonen ser det de vill se. De ser glittret.

Som barn låter vi gärna hela resten av bilden gå i svartvitt och bara det väsentliga i färg. Bakgrunden är inte lika viktig.

Och har man inget ansvar, så är det kanske lättare att fokusera på det centrala. Det som går i rött och glitter.


Jag funderar över om det viktigaste kanske är att vi själva inte går i svartvitt till jul. Som föräldrar, som familj, som vänner.

Att vi orkar glittra.

Vi har fortfarande gott om tid på oss att hinna sluta stressa inför julen.

/Maia

PS. Nu är utlottningen avslutad. Dragning kommer att ske idag, måndag 19 december 2011, och vinnaren presenteras i morgon.